Fråga
Vad säger bibeln om kvinnliga pastorer?
Svar
Det finns kanske ingen mer hett debatterad fråga i kyrkan idag än frågan om kvinnor som tjänstgör som pastorer. Därför är det mycket viktigt att inte se denna fråga som män kontra kvinnor. Det finns kvinnor som anser att kvinnor inte bör tjäna som pastorer och att Bibeln sätter gränser för kvinnors tjänst, och det finns män som tror att kvinnor kan tjäna som pastorer och att det inte finns några begränsningar för kvinnor i tjänst. Detta är inte en fråga om chauvinism eller diskriminering. Det är en fråga om bibeltolkning.
Guds ord förkunnar: ”En kvinna bör i stillhet låta sig undervisas med all undergivenhet. Men jag tillåter inte en kvinna att undervisa, inte heller att bestämma över mannen, utan hon ska vara i stillhet.” (1 Timoteus 2:11–12). I kyrkan tilldelar Gud olika roller till män och kvinnor. Detta är ett resultat av hur mänskligheten skapades och det sätt på vilket synden kom in i världen (1 Timoteus 2:13–14). Gud, genom aposteln Paulus, begränsar kvinnor från att tjäna i roller som undervisning och/eller ha andlig auktoritet över män. Detta hindrar kvinnor från att tjäna som pastorer över män, vilket definitivt inkluderar att predika för dem, undervisa dem offentligt och utöva andlig auktoritet över dem.
Det finns många invändningar mot denna syn på kvinnor i pastoral tjänst. En vanlig sådan är att Paulus hindrade kvinnor från att undervisa eftersom kvinnor under det första århundradet vanligtvis var outbildade. Men 1 Timoteus 2:11–14 nämner ingenstans utbildningsstatus. Om utbildning var en kvalifikation för tjänst, skulle majoriteten av Jesu lärjungar inte ha varit kvalificerade.
En annan vanlig invändning är att Paulus endast begränsade kvinnorna i Efesos från att undervisa män (Timoteusbreven skrevs till Timoteus, pastorn i församlingen i Efesos). Efesos var känt för sitt tempel till Artemis, och kvinnor var auktoriteter inom den grenen av hedendomen - därför är teorin att Paulus bara reagerade mot de kvinnliga sederna hos de efesiska avgudadyrkarna, och att kyrkan behöver vara annorlunda. Men i 1 Timoteusbrevet nämns Artemis ingenstans, inte heller nämner Paulus standardpraxis för Artemisdyrkare som en anledning till begränsningarna i 1 Timoteus 2:11–12.
En tredje invändning är att Paulus endast syftar på män och hustrur, inte män och kvinnor i allmänhet. De grekiska orden för "kvinna" och "man" i 1 Timoteus 2 kan syfta på gifta män och deras hustrur; men den grundläggande betydelsen av orden är bredare än så. Vidare används samma grekiska ord i verserna 8–10. Är det bara gifta män som ska lyfta upp heliga händer i bön utan vrede och tvivel. (vers 8)? Är det bara hustrur som ska klä sig anständigt, göra goda gärningar och tillbe Gud (verserna 9–10)? Självklart inte. Verserna 8–10 hänvisar tydligt till alla män och kvinnor, inte bara gifta män och deras hustrur. Det finns inget i sammanhanget som skulle tyda på en inskränkning till gifta män och deras hustrur i verserna 11–14.
Ännu en invändning mot denna tolkning av kvinnor i pastoral tjänst talar om kvinnor som hade ledande positioner i Bibeln, särskilt Mirjam, Debora och Hulda i Gamla testamentet. Det är sant att dessa kvinnor utvaldes av Gud för att tjäna honom särskilt och att de står som förebilder för tro, mod och även ledarskap. Kvinnors auktoritet i Gamla testamentet är dock inte relevant för frågan om pastorer i kyrkan. Nya testamentets brev presenterar ett nytt paradigm för Guds folk – kyrkan, Kristi kropp – och det paradigmet involverar en auktoritetsstruktur som är unik för kyrkan, inte för nationen Israel eller någon annan av Gamla testamentets institutioner.
Liknande argument förs med hänvisning till Priscilla och Febe i Nya testamentet. I Apostlagärningarna 18 presenteras Priscilla och Akvila som trogna tjänare till Kristus. I vers 18 nämns Priscillas namn först, vilket vissa tolkar som att hon var mer framstående i tjänsten än sin man. (Argumentet om vems namn som kommer först är förmodligen betydelselös, eftersom ordningen i verserna 2 och 26 är omvänd jämfört med vers 18.) Undervisade Priscilla och hennes man om Jesu Kristi evangelium för Apollos? Ja, i sitt hem "tog de honom till sig och förklarade grundligare Guds väg för honom" (Apostlagärningarna 18:26). Säger Bibeln någonstans att Priscilla var pastor i en kyrka eller undervisade offentligt eller blev andlig ledare för en församling? Nej. Så vitt vi vet var Priscilla inte involverad i en tjänst i strid med 1 Timoteus 2:11–14.
I Romarbrevet 16:1 kallas Febe för "församlingens tjänarinna" och hon är mycket lovordad av Paulus. Men, precis som med Priscilla, finns det ingenting i Skriften som tyder på att Febe var pastor eller lärare för män i församlingen. Kvalifikationen "god lärare" ges för äldste, men inte för församlingstjänarna (1 Timoteus 3:1–13; Titusbrevet 1:6–9).
Strukturen i 1 Timoteus 2:11–14 gör anledningen till varför kvinnor inte kan vara pastorer helt tydlig. Vers 13 börjar med "för", vilket ger "orsaken" till Paulus uttalande i verserna 11–12. Varför ska kvinnor inte undervisa eller ha auktoritet över män? För "Adam skapades först, sedan Eva. Och Adam var inte den som blev bedragen; det var kvinnan som blev bedragen” (verserna 13–14). Gud skapade Adam först och skapade sedan Eva för att vara en "hjälpare" för Adam. Skapelsens ordning har universell tillämpning i familjen (Efesierbrevet 5:22–33) och i församlingen.
Det faktum att Eva blev lurad ges också i 1 Timoteus 2:14 som en anledning till att kvinnor inte skall tjäna som pastorer eller har andlig auktoritet över män. Det betyder inte att kvinnor saknar urskillnadsförmåga eller att de alla är lättare att lura än män. Om alla kvinnor vore lättare att lura, varför skulle de få undervisa barn (som är lättlurade) och andra kvinnor (som då även är lättare att lura)? Texten säger helt enkelt att kvinnor inte ska undervisa män eller ha andlig auktoritet över män eftersom Eva blev lurad. Gud har valt att ge män den primära lärarmyndigheten i församlingen.
Många kvinnor utmärker sig i gåvor som gästfrihet, barmhärtighet, undervisning, evangelisation och att hjälpa/tjäna. Mycket av den lokala kyrkans tjänst beror på kvinnor. Kvinnor i kyrkan är inte begränsade från att be offentligt eller att profetera (1 Korintierbrevet 11:5), bara från att ha andlig undervisningsmyndighet över män. Bibeln hindrar ingenstans kvinnor från att använda den Helige Andes gåvor (1 Korintierbrevet 12). Kvinnor, lika mycket som män, kallas att tjäna andra, att visa Andens frukt (Galaterna 5:22–23) och att förkunna evangeliet för de förlorade (Matteus 28:18–20; Apostlagärningarna 1: 8; 1 Petrusbrevet 3:15).
Gud har förordnat att endast män ska tjäna i positioner som andlig undervisningsmyndighet i församlingen. Detta beror inte på att män nödvändigtvis är bättre lärare eller för att kvinnor är underlägsna eller mindre intelligenta (vilket inte är fallet). Det är helt enkelt så som Gud utformade församlingen att fungera. Män ska vara föredömen i andligt ledarskap – i sina liv och genom sina ord. Kvinnor ska fylla en mindre auktoritativ roll. Kvinnor uppmuntras att undervisa andra kvinnor (Titusbrevet 2:3–5). Bibeln hindrar inte heller kvinnor från att undervisa barn. Den enda aktivitet som kvinnor är begränsade från är att undervisa eller ha andlig auktoritet över män. Detta hindrar kvinnor från att tjäna som pastorer för män. Detta gör inte kvinnor mindre viktiga, på något sätt, utan ger dem snarare ett tjänstefokus mer i överensstämmelse med Guds plan och hans gåva till dem.
English
Vad säger bibeln om kvinnliga pastorer?
