Fråga
Hur och när sammanställdes kanon av Bibeln?
Svar
Termen "kanon" används för att beskriva de böcker som är gudomligt inspirerade och därför hör hemma i Bibeln. Svårigheten med att bestämma den bibliska kanon är att Bibeln inte ger oss en lista över de böcker som hör hemma i Bibeln. Fastställandet av kanon var en process som först utfördes av judiska rabbiner och lärda och senare av tidiga kristna. I slutändan var det Gud som bestämde vilka böcker som hör hemma i Bibelns kanon. En bok i Skriften tillhör kanon från det ögonblick Gud inspirerade dess skrivande. Det var helt enkelt en fråga för Gud att övertyga sina mänskliga anhängare om vilka böcker som bör ingå i Bibeln.
Jämfört med Nya testamentet var det mycket mindre kontroverser om Gamla testamentets kanon. Hebreiska troende erkände Guds budbärare och accepterade deras skrifter som inspirerade av Gud. Även om det onekligen fanns en viss debatt angående Gamla testamentets kanon, var det år 250 e.Kr. nästan universell enighet om den hebreiska skriftens kanon. Den enda fråga som återstod var apokryferna, med en debatt och diskussion som fortsätter än idag. Den stora majoriteten av Hebreiska forskare ansåg Apokryferna vara goda historiska och religiösa dokument, men inte på samma nivå som de hebreiska skrifterna.
För Nya testamentet började processen att erkänna och sammanställa kanon under den kristna kyrkans första århundraden. Mycket tidigt uppmärksammades några av Nya testamentets böcker. Paulus ansåg att Lukas skrifter var lika auktoritativa som Gamla testamentet (1 Timoteus 5:18; se även 5 Moseboken 25:4 och Lukas 10:7). Petrus erkände Paulus skrifter (2 Petrus 3:15-16). Några av böckerna i Nya testamentet cirkulerade bland de lokala församlingarna (Kolosserna 4:16; 1 Thessalonikerbrevet 5:27). Clemens av Rom nämnde åtminstone åtta av Nya testamentets böcker (95 e.Kr.). Ignatius av Antiokia erkände omkring sju böcker (115 e.Kr.). Polykarpus, en lärjunge till aposteln Johannes, erkände 15 böcker (108 e.Kr.). Senare nämnde Irenaeus 21 böcker (A.D. 185). Hippolytus erkände 22 böcker (170-235 e.Kr.). De av Nya testamentets böcker som det diskuterades mest om var Hebreerbrevet, Jakob brev, Petrus andra brev samt Johannes andra och tredje brev.
Den första "kanon" var den så kallade ”Muratoriekanon” (alternativt: Muratoriefragmentet), som sammanställdes i AD 170. Muratoriekanon inkluderade alla nya testamentets böcker utom Hebreerbrevet, Jakobs brev och Johannes tredje brev. I AD 363, bestämde konciliet i Laodikeia att bara Gamla testamentet (tillsammans med Apokryferna) och de nuvarande 27 böckerna i Nya testamentet skulle läsas i kyrkorna. Konciliet i Hippo (AD 393) och konciliet i Karthago (AD 397) bekräftade också samma 27 böcker.
Koncilierna (kyrkomötena) följde något som liknar följande principer för att avgöra om en bok i Nya Testamentet verkligen var inspirerad av den Helige Ande:
1. Var författaren en apostel eller hade en nära anknytning till en apostel?
2. Accepteras boken av Kristi kropp (de kristna församlingarna) i stort?
3. Är bokens innehåll konsekvent med läran och renlärig undervisning?
4. Uppvisar boken bevis för de höga moraliska och andliga värden som kännetecknar ett verk av den helige Ande?
Återigen är det viktigt att komma ihåg att det inte är kyrkan som bestämmer kanon.
Ingen av de tidiga koncilierna beslutade om kanon. Det var endast Gud som bestämde vilka böcker som tillhör Bibeln. Det var helt enkelt en fråga för Gud att förmedla till sina anhängare vad han redan hade bestämt. Den mänskliga processen att samla böckerna i Bibeln var bristfällig, men Gud, i sin suveränitet, och trots vår okunnighet och envishet, ledde den tidiga kyrkan till att erkänna de böcker han hade inspirerat.
English
Hur och när sammanställdes kanon av Bibeln?
