Fråga
Tolererar bibeln slaveri?
Svar
Det är vanligt att slaveriet betraktas som någonting i det förflutna. Men uppskattningsvis finns idag över 27 miljoner människor i världen som är föremål för slaveri som: tvångsarbete, sexhandel, livegenskap* (se not), etc. Vi som har blivit återlösta från syndens slaveri, och är Jesu Kristi efterföljare borde vara de främsta förkämparna för att få ett slut på exploaterande av människor i världen idag. Frågan uppstår då, varför Bibeln inte tydligt uttalar sig mot slaveri? Varför verkar Bibeln till och med stödja utövandet av slaveri?
Bibeln fördömer inte kategoriskt utövandet av slaveri. Däremot ger den instruktioner om hur slavar ska behandlas (5 Moseboken 15:12-15; Efesierbrevet 6:9; Kolosserna 4:1), men den förbjuder inte slaveriet helt och hållet. Många missförstår detta som att Bibeln tolererar alla former av slaveri. Vad de inte förstår är att slaveriet på biblisk tid skilde sig mycket från det slaveri som utövas under de senaste århundradena i många delar av världen. Slaveriet i Bibeln var inte baserat på ras. Människor var inte förslavade på grund av sin nationalitet eller hudfärg. På Bibelns tid byggde slaveriet mer på ekonomi; det var en fråga om social status. Människor sålde sig själva som slavar när de inte kunde betala sina skulder eller försörja sina familjer. På Nya testamentets tid var ibland läkare, advokater och till och med politiker slavar till någon annan. Vissa människor valde faktiskt att vara slavar (livegna) för att få alla sina behov tillgodosedda av sina herrar.
De senaste århundradenas slaveri praktiserades ofta uteslutande på grund av hudfärg. I USA ansågs många svarta vara slavar på grund av sin etnicitet; många slavägare trodde verkligen att människor med mörk hudfärg var underlägsna människor. Bibeln fördömer slaveri som grundar sig på ras, genom att den lär att alla människor är skapade av Gud och skapade till hans avbild (1 Mosebok 1:27). Men Gamla testamentet tillåter slaveri på ekonomiska villkor, och reglerade det med etiska föreskrifter. Det väsentliga är att slaveriet som Bibeln tillät inte på något sätt liknar det utnyttjande och den inhumana behandling av medmänniskor som har plågat, och plågar, vår värld under de senaste århundradena.
Dessutom fördömer både Gamla och Nya testamentet bruket att "kidnappa människor", vilket är vad som hände i Afrika på 1500- till 1800-talet. Afrikaner togs till fånga av slavjägare, som sålde dem till slavhandlare, och förde dem till den nya världen för att arbeta på plantager och gårdar. Denna praxis är avskyvärd för Gud. Faktum är att straffet för ett sådant brott i den mosaiska lagen var döden: "Den som rövar bort en människa ska döden dö, vare sig han säljer henne eller om hon blir funnen i hans våld. " (2 Mosbok 21:16, SRB16). På liknande sätt, i Nya testamentet, är slavhandlare listade bland dem som är "ogudaktiga och syndiga" och är i samma kategori som fadermördare och modermördare, dråpare, otuktiga, perversa, lögnare och menedare (1 Timoteus 1:8–10).
Det primära syftet med Bibeln är att visa vägen till frälsning, inte att politiskt reformera samhället. Bibeln närmar sig ofta frågor inifrån och ut. När en person upplever Guds kärlek, barmhärtighet och nåd genom frälsning och omvändelse, kommer Gud att återställa hans själ och förändra hans sätt att tänka och agera. En person som har upplevt Guds gåva av frälsning och frihet från syndens slaveri, när Gud ändrar hans sinne, kommer att inse att det är fel att förslava/utnyttja en annan människa. Han kommer att se, tillsammans med Paulus, att en slav/tjänare kan vara "en broder i Herren" (Filemon 1:16). En person som verkligen har upplevt och förstått Guds nåd kommer i sin tur att vara nådig mot andra. Detta är Bibelns recept för att få ett slut på slaveriet.
*Not: Livegenskap förekom i stora delar av Europa men praktiserades inte i Sverige. I stället fanns det så kallade "statare". En statare var förr i Sverige en lantarbetare, som fick en stor del av sin lön (stat) in natura av en husbonde (jordägare). Statare anställdes i regel enligt legostadgan på ettåriga kontrakt. Under den sista veckan i oktober, den så kallade slankveckan, var det möjligt för statare att flytta och söka anställning vid andra gods. Det var vanligt att statarfamiljer flyttade ofta. Statare förekom huvudsakligen på större gårdar i Götaland och delar av Svealand; systemet slog aldrig igenom i Norrland. Mekaniseringen av jordbruket ledde till att antalet anställda, så även statare, gradvis minskade efter en topp som i statarnas fall inföll under andra hälften av 1800-talet. Förhållandena för statarna var ofta otillfredsställande, vilket ledde till debatt och att systemet slutligen avskaffades 1945.
English
Tolererar bibeln slaveri?"
