Fråga
Vad är definitionen av synd?
Svar
Synd beskrivs i Bibeln som överträdelse av Guds lag (1 Johannes 3:4) och uppror mot Gud (5 Mosebok 9:7; Josua 1:18). Enligt en allmän uppfattning hade synden sin början med Lucifer, förmodligen den vackraste och mäktigaste av änglarna. Han var inte nöjd med sin position, utan önskade vara högre än Gud, och det blev hans fall, början på synden (Jesaja 14:12-15). I sin roll som satan*, förde han synden till människosläktet i Edens lustgård, där han frestade Adam och Eva med samma lockelse, "ni ska bli som Gud." Första Mosebok 3 beskriver Adam och Evas uppror mot Gud och mot hans befallning. Sedan den tiden har synden gått i arv genom mänsklighetens alla generationer och vi, Adams ättlingar, har ärvt synden från honom. Romarbrevet 5:12 berättar att synden kom in i världen genom Adam, och därför drabbar döden alla människor eftersom "syndens lön är döden" (Rom 6:23). (* Satan är inte ett namn utan en titel som betyder motståndare, fiende och åklagare.)
Genom Adam kom den inneboende böjelsen till synd in i mänskligheten, och människorna blev syndare av naturen. När Adam syndade förvandlades hans inre natur av hans upprorssynd, vilket gav honom andlig död och fördärv som överförs till alla som kom efter honom. Vi är syndare inte för att vi syndar; snarare syndar vi för att vi är syndare. Detta vidareförda fördärv brukar kallas arvsynd. Precis som vi ärver fysiska egenskaper från våra föräldrar, ärver vi vår syndiga natur från Adam. Kung David beklagade detta tillstånd av fallen mänsklig natur i Psalm 51:7, SRB16: "Se, i synd är jag född och i synd blev jag till i min mors liv."
En annan typ av synd är känd som tillräknad synd. Det grekiska ordet, som används i både finansiella och juridiska sammanhang, översatt med "tillräkna" betyder "att ta något som tillhör någon och kreditera det till en annans konto." Innan Mose lag gavs tillräknades synd inte människan, även om människor fortfarande var syndare på grund av arvsynden. Efter att lagen gavs tillräknades (räknas) synder som begåtts i strid mot lagen (Rom 5:13). Redan innan överträdelser av lagen tillräknades människor, fortsatte det yttersta straffet för synd (döden) att råda (Romarbrevet 5:14). Alla människor, från Adam till Mose, drabbades av döden, inte på grund av sina syndiga handlingar mot den mosaiska lagen (som de inte hade), utan på grund av sin egen nedärvda syndiga natur. Efter Mose var människor underkastade döden både på grund av nedärvd synd från Adam och tillskriven synd från att bryta mot Guds lagar.
Gud använde principen med tillräkning för att gynna mänskligheten när han tillräknade de troendes synd på Jesu Kristi räkning, som betalade straffet för den synden – döden – på korset. Gud tillräknade Jesus vår synd och behandlade honom som om han vore en syndare, fastän han inte var det, och lät honom dö för hela världens synder (1 Johannes 2:2). Det är viktigt att förstå att synden tillräknades honom, men han ärvde den inte från Adam. Han bar straffet för synd, men han blev aldrig en syndare. Hans rena och fullkomliga natur var orörd av synd. Han behandlades som om han var skyldig till alla synder som någonsin begåtts av människosläktet, även fast han inte begick någon synd. I utbyte tillräknade Gud Kristi rättfärdighet till alla troende och krediterade våra konton med hans rättfärdighet, precis som han hade krediterat våra synder på Kristi konto (2 Korintierbrevet 5:21).
En tredje typ av synd är personlig synd, den som varje människa begår varje dag. Eftersom vi har ärvt en syndig natur från Adam, begår vi individuella, personliga synder, allt från till synes oskyldiga osanningar till mord. De som inte har satt sin tro på Jesus Kristus måste betala straffet för dessa personliga synder, såväl som för nedärvd och tillskriven synd. Troende har dock blivit befriade från syndens eviga straff – fördömelse och andlig död – och även fått kraften att motstå frestelsen att synda. Vi kan välja om vi vill begå personliga synder eller inte eftersom vi har tillgång till kraften att motstå synd genom den Helige Ande som bor inom oss, helgar och övertygar oss om våra synder när vi begår dem (Romarbrevet 8:9-11). När vi väl bekänner våra personliga synder för Gud och ber om förlåtelse för dem, återställs vi till en perfekt relation och gemenskap med honom. "Om vi bekänner våra synder, är han trofast och rättfärdig, så att han förlåter oss våra synder och renar oss från all orättfärdighet." (1 Johannes 1:9).
Vi är alla trefaldigt dömda på grund av arvsynd, tillskriven synd och personlig synd. Det enda rättvisa straffet för denna synd är döden (Romarbrevet 6:23), inte bara fysisk död utan evig död (Uppenbarelseboken 20:11-15). Tack och lov har arvsynd, tillskriven synd och personlig synd alla korsfästs med Jesus på korset, och genom tron på Jesus Kristus som Frälsaren ”I honom har vi förlossning genom hans blod, syndernas förlåtelse, enligt hans nåds rikedom,” (Efesierna 1:7, SRB16).
English
Vad är definitionen av synd?"
