Fråga
Måste en hustru underkasta sig sin man?
Svar
Underkastelse är en mycket viktig fråga när det gäller äktenskap. Detta är det bibliska budet: ”Ni hustrur, underordna er era män, såsom under Herren, för mannen är hustruns huvud, liksom också Kristus är församlingens huvud, och han är kroppens Frälsare. Därför, såsom församlingen är underordnad Kristus, så ska också hustrurna i allt vara det mot sina män.” (Efesierbrevet 5:22–24, SRB16).
Redan innan synden kom in i världen fanns principen om mannens ledarskap (1 Timoteus 2:13). Adam skapades först, och Eva skapades sedan för att vara en "hjälpare" åt Adam (1 Moseboken 2:18–20). Gud har etablerat flera typer av auktoriteter i världen: regeringar för att upprätthålla rättvisa i samhället och ge skydd; pastorer att leda och mata Guds får; män att älska och vårda sina hustrur; och fäder att förmana sina barn. I alla dessa fall krävs underkastelse: medborgare till regeringen, flock till herde, hustru till make, barn till far.
Underkastelse är en naturlig reaktion till ett kärleksfullt ledarskap. Om en man älskar sin hustru som Kristus älskar kyrkan/församlingen (Efesierbrevet 5:25-33), då är underkastelse en naturlig reaktion från en hustru till sin man.
Det grekiska ordet "underkastelse" hupotasso, i Efesierbrevet 5:22, står i presens imperativ-formen av verbet. Detta innebär att underkasta sig Gud, regeringen, eller en man inte är en engångshandling. Det är en ständig attityd, som blir ett beteendemönster.
Först och främst måste vi underkasta oss Gud, vilket är det enda sättet vi verkligen kan lyda honom (Jakob 1:21, 4:7). Och varje kristen bör leva i ödmjukhet, redo till underkastelse till andra (Efesierna 5:21). När det gäller underkastelse inom familjen säger 1 Korintierbrevet 11:2–3 att mannen ska underkasta sig Kristus (som Kristus gjorde under Gud Fadern) och hustrun ska underordna sig sin man.
Det finns många missförstånd i vår värld idag om mäns och hustrurs roller i ett äktenskap. Även när de bibliska rollerna är rätt förstådda väljer många att förkasta dem till förmån för en förmodad "frigörelse" av kvinnor, med resultatet att familjeenheten slits isär. Det är ingen överraskning att världen förkastar Guds plan, men Guds folk borde med glädje följa den förordningen.
Underordna är inget dåligt ord. Underkastelse handlar inte om underlägsenhet eller mindre värde. Kristus underkastade sig ständigt Faderns vilja (Luk 22:42; Joh 5:30), utan att förlora sitt egenvärde.
För att motverka världens felaktiga information om en hustrus underkastelse till sin man, bör vi noggrant notera följande i Efesierbrevet 5:22–24:
1. En hustru ska underordna sig en man (sin egen man), inte varje man. Regeln att underkasta sig sträcker sig inte till en kvinnas plats i samhället i stort.
2. En hustru ska villigt underkasta sig sin man i personlig lydnad mot Herren Jesus. Hon underkastar sig sin man för att hon älskar Jesus.
3. Förebilden på en hustrus underkastelse är kyrkans underkastelse till Kristus.
4. Det sägs ingenting om hustruns förmågor, talanger eller värde; det faktum att hon underkastar sig sin egen man innebär inte att hon är underlägsen eller mindre värdig på något sätt.
Mannen behöver inte klara ett lämplighetstest annat än lydnad till Efesierbrevet 5:25-29, eller ett intelligenstest innan hans fru ger sig. Det kan vara ett faktum att hon är bättre kvalificerad än han att leda på många sätt, men hon väljer att följa Herrens instruktioner genom att underkasta sig sin mans ledarskap. Genom att göra det kan en gudfruktig hustru till och med vinna en icke-troende man för Herren "utan ord" helt enkelt genom sitt heliga beteende (1 Petrus 3:1).
Underkastelse bör vara ett naturligt svar på kärleksfullt ledarskap. När en man älskar sin hustru som Kristus älskar kyrkan/församlingen (Efesierbrevet 5:25-33), då är underkastelse ett naturligt gensvar från en hustru till sin man. Jämförelsen "som till Herren" påminner också hustrun om att det finns en högre myndighet som hon är ansvarig för. Därför är hon dock skyldig att lyda civil lag eller Guds lag vid "underkastelse" till sin man. Hon underkastar sig saker som är rätta och lagliga och som ärar Gud. Naturligtvis "underkastar hon sig" inte missbruk - det är varken rätt eller lagligt eller till Guds ära. Att använda principen om "underkastelse" för att rättfärdiga övergrepp är att förvränga Skriften och främja ondska.
Hustruns underkastelse till mannen i Efesierbrevet 5 tillåter inte mannen att vara självisk eller dominerande. Budet som gäller honom är att älska (vers 25), och han är ansvarig inför Gud för att uppfylla det budet. Mannen måste utöva sin myndighet klokt, ödmjukt och i fruktan för den Gud som han måste ge redovisning inför.
När en hustru är älskad av sin man som kyrkan är älskad av Kristus, är underkastelse inte svårt. Efesierbrevet 5:24 säger: "Därför, såsom församlingen är underordnad Kristus, så ska också hustrurna i allt vara det mot sina män." I ett äktenskap är underkastelse ett sätt att hedra och visa respekt för mannen (se Efesierbrevet 5:33) och komplettera med det han saknar. Det är Guds visa plan för hur familjen ska fungera.
Den kände bibelkommentatorn Matthew Henry skrev, "Kvinnan skapades från Adams sida. Hon gjordes inte av hans huvud för att härska över honom, inte heller av hans fötter för att bli trampad på av honom, utan från hans sida för att vara jämställd med honom, under hans arm för att skyddas och nära hans hjärta för att bli älskad.” Det omedelbara sammanhanget för befallningarna till mannen och hustrun i Efesierbrevet 5:19–33 involverar uppfyllelse av Anden. Andefyllda troende ska vara tillbedjande (5:19), tacksamma (5:20) och undergivna (5:21). Paulus följer sedan denna tankegång om Andefyllt liv och tillämpar den på hustrur i verserna 22–24. En hustru bör underkasta sig sin man, inte för att kvinnor är underlägsna (Bibeln lär aldrig det), utan för att det var så Gud utformade det äktenskapliga förhållandet att fungera.
Med hjälp av den Helige Ande underkastar sig en hustru sin man och mannen älskar sin hustru med uppoffrande kärlek.
English
Måste en hustru underkasta sig sin man?"
