Fråga
Är gemensam bön viktig? Är gemensam bön mer kraftfull än en enskild bön?
Svar
Att be tillsammans är en viktig del av gemenskapen i kyrkan, tillsammans med gudstjänst, sund undervisning, nattvard och annan gemenskap. Den tidiga kyrkan träffades regelbundet för att lyssna till apostlarnas lära, bryta bröd, och be tillsammans (Apostlagärningarna 2:42). När vi ber tillsammans med andra troende, kan effekterna bli mycket positiva. Gemensam bön bygger upp och förenar oss när vi delar vår gemensamma tro. Samma Helige Ande som bor inom varje troende får våra hjärtan att glädjas när vi hör lovsången till vår Herre och Frälsare och knyter oss samman i ett unikt band av gemenskap som inte finns någon annanstans i livet.
För dem som kanske är ensamma och kämpar med livets bördor kan det vara en stor uppmuntran att höra andra lyfta upp dem till nådens tron. Det bygger också upp oss i kärlek och omtanke för andra när vi går i förbön för dem. Samtidigt är den gemensamma bönen bara en återspegling av hjärtat hos de individer som deltar. Vi ska komma till Gud i ödmjukhet (Jakob 4:10), sanning (Psalm 145:18), lydnad (1 Johannes 3:21-22), med tacksägelse (Filipperbrevet 4:6) och förtröstan (Hebreerbrevet 4:16).
Tyvärr kan den gemensamma bönen också bli en plattform för dem vars ord inte är riktade till Gud, utan till sina åhörare. Jesus varnade för sådant beteende i Matteus 6:5-8 där han uppmanar oss att inte vara pråliga, långrandiga eller hycklande i våra böner, utan att be i hemlighet i våra egna rum för att undvika frestelsen att använda bön hycklande.
Det finns ingenting i Skriften som tyder på att gemensam bön är "starkare" än enskilda böner i meningen att beveka Gud. Alltför många kristna likställer bön med att "få saker från Gud" och gemensam bön blir främst ett tillfälle att läsa en lista över våra önskningar. Biblisk bön är dock mycket mer än detta och omfattar vår längtan att helt ingå i en medveten och intim gemenskap med vår heliga, perfekta och rättfärdiga Gud. Att denne Gud är villig att lyssna till sina skapelser får lov och tillbedjan att strömma fram i överflöd (Psalm 27:4; 63:1-8), framkallar innerlig ånger och bekännelse (Psalm 51; Lukas 18:9-14), genererar ett flöde av tacksamhet och tacksägelse (Filipperbrevet 4:6; Kolosserbrevet 1:12), och leder till uppriktig förbön för andra (2 Thessalonikerbrevet 1:11; 2:16).
Bön är alltså att samarbeta med Gud för att förverkliga hans plan, inte att försöka tvinga honom att låta vår vilja ske. Om vi bortser från våra egna begär och underkastar oss den som känner våra omständigheter mycket bättre än vi någonsin kan göra, och som "vet vad ni behöver, innan ni ber honom" (Matteus 6:8), når våra böner sin högsta nivå. Böner som bjuds i underkastelse till den gudomliga viljan besvaras därför alltid positivt, oavsett om de bjuds av en person eller tusen.
Tanken att gemensamma böner har större kraft att styra Guds handlande kommer till stor del från en felaktig tolkning av Matteus 18:19-20, (SRB16) "Vidare säger jag er, att om två av er kommer överens på jorden att be om något, vad det än är, så ska min Fader, som är i himlarna, göra det för dem. För där två eller tre är församlade i mitt namn, där är jag mitt ibland dem." Dessa verser kommer från ett större sammanhang som tar upp de procedurer som ska följas i fall en församling behöver tillrättavisa en syndande medlem. Att tolka dem som att de lovar troende en blanco check för allt de kan komma överens om att be Gud om, oavsett hur syndigt eller dåraktigt det är, det passar inte in i sammanhanget med församlingstukt, och det stämmer inte med resten av Skriften, särskilt Guds suveränitet.
Dessutom är det inte bibliskt försvarbart att tro att vi på något magiskt sätt kan förstärka böner genom att "två eller tre är församlade" för att be. Naturligtvis är Jesus närvarande när två eller tre ber men han är lika närvarande när en troende ber ensam även om den personen har långt till andra.
Gemensam bön är viktig eftersom den skapar enighet (Johannes 17:22-23), och är en viktig del i att uppmuntra varandra i tron (1 Thessalonikerbrevet 5:11) och sporra varandra till kärlek och goda gärningar (Hebreerbrevet 10:24).
English
Är gemensam bön viktig? Är gemensam bön mer kraftfull än en enskild bön?"
