Fråga
Har vi två eller tre delar Är vi kropp, själ och ande eller kropp, själ-ande?
Svar
Första Moseboken 1:26–27 visar att Gud skapade människor annorlunda än alla andra varelser. Skriften lär tydligt att människan är avsedd att leva i en intim relation med Gud, och därför skapade han oss som en enhet av både materiella (fysiska) och immateriella (andliga) egenskaper. (Predikaren 12:7, Matteus 10:28, 1 Korintierbrevet 5:5, 2 Korintierbrevet 4:16; 7:1, Jakob 2:26)
Människans materiella komponent är uppenbarligen den som är påtaglig och tidsbegränsad: nämligen den fysiska kroppen. De immateriella aspekterna är abstrakta: själ, ande, intellekt, vilja, samvete, sinne, känslor, etc. Dessa existerar utan tidsbegränsningen av den fysiska kroppens livslängd.
Alla människor besitter både materiella (fysiska) och immateriella (andliga) egenskaper. Varje person har en fysisk kropp. Men mänsklighetens immateriella, icke-fysiska egenskaper diskuteras ofta. Vad säger Skriften om dessa? Första Moseboken 2:7 säger att människan skapades som en "levande själ". Fjärde Moseboken 16:22 benämner Gud som "Gud över andarna till allt kött". Ordspråksboken 4:23 säger oss, "Framför allt som ska bevaras, må du bevara ditt hjärta, för därifrån utgår livet.", vilket antyder att hjärtat (inte hjärtmuskeln) är centralt för människans vilja och känslor. I Apostlagärningarna 23:1 refererar Paulus till samvetet som den del av sinnet som övertygar oss om rätt och fel. Romarbrevet 12:2 talar om den förvandlande kraften hos ett förnyat sinne. Dessa verser, och många andra, hänvisar till de olika aspekterna av mänsklighetens andliga komponenter. Vi är en enhet av både materiella och immateriella egenskaper.
På något sätt är själen, anden, känslor, samvete, vilja och sinne sammankopplade och relaterade till varandra. Kanske består ”själsanden” av en kombination av alla de andra immateriella mänskliga egenskaperna. Man kan säga att en människa är dikotom (”består av två separata delar”) eller trikotom (”består av tre separata delar”) Med andra ord, har vi två delar (kropp och själ-ande), eller har vi tre delar (kropp, själ och ande)? Man skall inte vara alltför dogmatisk i detta. Teologer har haft olika uppfattningar i denna fråga i århundraden, och det har aldrig funnits en avgörande ortodox förklaring om vilken som är mest sann.
De som tror att Skriften lär att människan är en dikotomi ser människor som bestående av två delar, kropp och ande. Det finns två varianter på denna tolkning.
Den första uppfattningen är att människan är en förenad enhet av kropp och ande som tillsammans utgör en ”levande själ”. En mänsklig själ är anden och kroppen förenade som en person. Denna uppfattning stöds av 1 Moseboken 2:7; 4 Moseboken 9:13; Psalm 16:10; 97:10 och Jona 4:8. Detta synsätt understryker att det hebreiska ordet ”nefesh” i dessa verser hänvisar till en integrerad (enhet av) själ, levande varelse, liv eller ”ett jag”, alltså en odelad person (själ) som består av en kropp och ande. Notera att när Bibeln talar om att ruach (”andning, vind eller ande”) separeras från kroppen, är personen sönderdelad - död (se Predikaren 12:7; Psalm 104:29; 146:4).
Den andra dikotomiska uppfattningen är att anden och själen är samma sak med två olika namn. Detta synsätt understryker det faktum att orden ande och själ ofta används omväxlande (Lukas 1:46–47; Jesaja 26:9; Matteus 6:25; 10:28, 1 Korintierbrevet 5:3, 5) och bör förstås som synonymer som hänvisar till samma andliga verklighet inom varje person. Därför hävdar denna dikotoma ståndpunkt att människan består av två delar. Människan är antingen en kropp och ande, som tillsammans är en själ, eller en kropp med en ”själsande”.
De som tror att Skriften lär att människan är en trikotomi ser människan som består av tre distinkta delar: kropp, själ och ande. De betonar 1 Thessalonikerbrevet 5:23 och Hebreerbrevet 4:12, som tycks skilja mellan ande och själ. Dikotomisternas motargument är att om 1 Thessalonikerbrevet 5:23 lär ut trikotomi, så lär Markus 12:30 ut tetrakotomi (”fyra delar”) med samma tolkningsprinciper (hermeneutik).
Är det viktigt att definitivt välja mellan dikotomi och trikotomi? Kanske inte; dock är ett varningens ord lämpligt. Vissa som har den trikotomistiska åsikten lär felaktigt ut att Gud kan kringgå vår själ/intellekt och kommunicera direkt med vår ande; sådan undervisning leder till irrationell mystik. Andra kyrkor har använt den trikotoma positionen för att lära ut möjligheten att kristna kan vara demonbesatta. Eftersom de ser själen och anden som två separata immateriella aspekter inom den kristne, påstår de att den ena kan vara inneboende av den Helige Ande och den andra kan vara besatt av demoniska krafter. Denna undervisning är problematisk eftersom det inte finns några bibliska hänvisningar till att de som har den Helige Ande inneboende, samtidigt kan vara besatta av demoner.
Oavsett om en kristen tror att dikotomi eller trikotomi bäst representerar en korrekt förståelse av Skriften, kan vi alla tillsammans prisa Gud med psalmisten: ”Jag prisar dig för att jag är så vördnadsfullt och underbart skapad. Underbara är dina verk, och min själ vet det så väl.” (Psaltaren 139:14).
English
Har vi två eller tre delar Är vi kropp, själ och ande eller kropp, själ-ande?"
