Fråga
Vad är nådegåvan tungotalet? Är tungotalets gåva för oss idag? Vad handlar att be i tungor om?
Svar
Den första förekomsten av att tala i tungor förekommer på Pingstdagen, Apostlagärningarna 2:1-4. Apostlarna gick ut och delade med sig av evangeliet till folkmassan och talade sina egna språk, ”ändå hör vi dem tala på vårt eget språk om Guds stora gärningar.” (Apostlagärningarna 2:11). Det grekiska ordet för ”tungor” är ordagrant ”språk”. Därför är tungotalet ett språk en person inte kan förstå. I 1 Korintierbrevet kapitel 12-14 diskuterar aposteln Paulus i samtycke med hur tungotalet beskrivs i apostlagärningar, är tungotalets gåva värdefullt för en som hör Guds budskap på hans/hennes egna språk en det är onödigt till alla andra förutom om det tolkas/översätts.
En person med gåvan att tolka tungotalet (1 korintierbrevet 12:30) kan förstå vad en tungotalande person säger även om han/hon inte kan språket som talas. Tungotalets förklaring kommer som en uttydning på tungotalets budskap så alla andra kan förstå ”Därför skall den som talar med tungor be om förmågan att tolka sitt tal” (1 Korintierbrevet 14:13). Paulus slutsats angående otolkade tungotal är kraftfullt, ”men i församlingen vill jag hellre tala fem ord med mitt förnuft, så att också andra får lära sig något, än tusentals ord med tungor” (1 Korinthierbrevet 14:19).
Är tungotalet en gåva för oss idag? I 1 korintierbrevet 13:10 står det att när det fullkomliga kommer skall det begränsade förgå. En del menar att profetia kommer att upphöra innan det perfekta tungotalet finns bland oss, men det är inte vidare tydligt i den texten. Andra pekar på verser som Jesaja 28:11 och Joel 2.28-29 som bevis på att tala i tungor var ett tecken från Guds kommande dom. (1 korintierbrevet 14:22 beskriver tungotalet som ett ”tecken för icke troende.” Enligt det argumentet är tungotalets gåva en varning till judar som Gud kommer att döma Israel för att de inte tagit emot Jesus Kristus som Messias. När Gud dömde Israel så skulle inte tungotalets gåva tjäna till någon nytta. Denna syn är möjlig, att den primära anledningen av tungotalet blev fullbordad behöver inte nödvändigtvis betyda att den upphävs. Skriften gör inte något avgörande slut på att tungotalets gåva upphört.
Samtidigt, om tungotalets gåva talades i kyrkan idag skulle det utföras i enlighet med bibeln. Det skulle vara ett sant och begripligt språk (1 Korintierbrevet 14:10). Det skulle vara menat för att kommunicera Guds ord med en person med ett annat språk (Apostlagärningarna 2:6-12). Det skulle vara i enlighet med löftet som Gud gav genom aposteln Paulus, ”Vid tungotal får två eller högst tre tala, en i sänder, och någon skall tolka. Finns det ingen uttolkare skall tungotalaren tiga vid sammankomsterna och tala till sig själv och till Gud” (1 korintierbrevet 14:27-28). Det skulle vara underkastelse till 1 korintierbrevet 14.33, ”Gud är inte oordningens Gud utan fridens. Liksom överallt i de heligas församlingar”.
Gud kan definitivt ge en person gåvan att tala i tungor för att möjliggöra ett sätt att kommunicera med en person som talar ett annat språk. Den helige Anden är oöverträffbar i spridning av de andliga gåvorna (1 Korintierbrevet 12:11). Bara föreställ dig hur mycket mer produktiva missionärer kunde vara om de inte hade behövt gå i språkskolor, och kunde direkt tala till människor på deras egna språk. Gud verkar dock inte göra så. Tungotalet verkar inte förekomma idag på samma sätt som det gjorde på Nya Testamentets tid trots att det skulle vara otroligt användbart. En stor majoritet troende som uttalat består sig praktisera tungotalets gåva håller inte med om ovanstående påstående från bibeln. Dessa faktorer leder till slutsatsen att tungotalets gåva har gått över till, eller är i alla fall raritet i Guds plan för kyrkan idag.
De som tror att tungotalets gåva är ett ”bönespråk” för själv uppbyggelse, får deras syn från 1 Korinthierbrevet 14:4 ”Den som talar med tungor bygger upp sig själv, men den som profeterar bygger upp församlingen.” I kapitel 14 betonar Paulus det viktiga med att ha tungotalstolkare (översättare). Paulus säger det i versen 14:28, ”Finns det ingen uttolkare skall tungotalaren tiga vid sammankomsterna och tala till sig själv och till Gud.” Nya Testamentet ger en anledning till att ”be i tungor”, eller beskriver en person som ”ber i tungor”. Om att ”ber i tungor” är en självidentifikation, skulle det bli orättvist för den som inte själv har gåvan att tala i Tungor och har därför svårt att identifiera sig själv? 1 korintierbrevet 12:29-30 visar att inte alla har gåvan att tala i tungor.
English
Vad är nådegåvan tungotalet? Är tungotalets gåva för oss idag? Vad handlar att be i tungor om?
